En morgon då jag sprang till bussen såg jag i förbifarten en man som stod och tiggde pengar. Han fick inga av mig. Han är väl stark och kry! Jag vet minsann vad han ska ha pengarna till! Han skulle säkert få arbeta om han bara ville! Förutfattade meningar virvlade runt i huvudet medan jag skyndade förbi. Framme vid hållplatsen kände jag ett andetag i nacken. Då jag vände mig om stod tiggaren tätt intill och jag fick rätt. Han hade ju följt efter mig för att knycka det som han inte fick! »Vet du att din ryggsäck är öppen? Akta så du inte blir bestulen!«sade han med mild röst innan han vände sig om och gick. Hur ofta hindrar våra fördomar oss från att se andra som de verkligen är?